Kissdyra bajsnorge

Kissdyra bajsnorge
Den bilden illustrerar mitt förhållningssätt till pengar så bra suck. Jag och systeryster Anna åt mat och drack vin (notera att det gjordes på hemmaplan). Jag erbjöd mig att gå och handla + laga mat om anna sov nån timme så hon kunde ta igen lite från veckan.. Var inte lika entusiastisk på hemvägen från affären när allt kostade närmare 500 kr. Man åker hit och tycker att man har en bra lön, goda arbetsmöjligheter men tas ner på jorden när man försöker unna sig nånting. Summan av kvällen landade på dryga tusenlappen och då tyckte jag att jag var förnuftig på krogen. Det är ju ändå en halv ipod eller en sista-minutenresa till London. En erfarenhet som också glöms bort dagen därpå och gör sig påmind i form av en liten tjockismage. Pengar som pengar är ju papperslappar men gör man nått bra med dem så finns det iaf nått slags värde med dem. Men blir man lazyass och äter alla sina mål på restaurang och bränner resten på helgerna så är det bara det pengarna har gjort. Jag hatar att inse att jag har bränt massa pengar på saker som jag inte riktigt kan ta på. Typ 3000 kr som har åkt in i svarta hålet och jag kan inte svara för vad jag gjort för dem.




Betongmorgan vs Perfekta Per
Är det nån som kan förklara för mig varför jag får mer respekt för folk som har varit brottslingar men som sen blivit snälla och joinar rädda barnen istället för en person som varit snäll hela livet och alltid gjort bra val och går i kyrkan på söndagar. Jag antar att det har o göra med att man har en känsla av att Betongmorgan har gjort ett val och Perfekta Per beter sig så bra av rädsla för det andra. Han har aldrig rört alkohol av rädsla för att förlora kontrollen och brottslingen kanske av insikt för vad alkohol gör med hans kropp och liv. Jag tror att det är äkta ödmjukhet och intelligens. När man har ett val att göra något men man väljer det som leder till positiva saker för sitt liv och andras. Då är det inte den där snällheten som framstår som lite undergiven och dumförklarad.


Låttips
Ligger och lyssnar på I dina ögon med Lars winnerbäck. Rätt så fina rader.

Lite(?) filosofi
Jag har alltid sett oberoende som en stolthetsgrej. Jag hatar att känna mig beroende av andra, att bo hos nån annan för att man inte har en lägenhet till exempel eller låna pengar är inte nån favvo heller. Men man måste kanske också påminna sig om beroendet mellan alla människor och allt som finns faktiskt. Eller kanske ska gå så långt som att säga sambandet mellan allt. Anledningen till varför en rockstjärna är en rockstjärna är alla människor som beundrar den personen. Därför är det idiotiskt av en sådan att förlora sin ödmjukhet och glömma bort alla människor som hjälpt dem till dit de kommit. They always fall sa the man of the men Michael Jackson och hänvisade till folk som beter sig så.
Jag har hört sägas att ett spädbarn som inte blir berört dör även om det får mat. Det är bara ett första tecken på beroendet av andra människor. För att en människa ska bli välfungerande och intelligent så krävs det en outtömlig källa av tolerans och kärlek under den individens uppväxt, det är jag övertygad om även om det genetiska kan spela in till viss del.
Titta på en sak som en tröja. Butiken som sålde tröjan och köpte in den från en leverantör. Designern som la ner sin talang på att skapa utseendet. Piloten som eller chauffören som fraktade tröjan från där den gjordes. Sömmerskan som gjorde tröjan eller såg till att produktionen fungerade. Människorna som plockade bomullen på fältet. Bonden som skördade med sin traktor. Alla tusen människors delaktighet i att skapa den traktorn som utan tvivel är ett resultat av år och år av forskning av framsteg. Alla tusen små händer som är där och petar, funderar, sliter.
När jag tänker och blir påmind om alla de här sambanden mellan människor så blir jag så grymt ödmjuk, gränsen till sentimental. Kevin Spacey tar orden ur munnen på mig när han i american beauty säger nått i stil med: "All i can feel is gratitude for every moment of my stupid little life" Enda känslan som man egentligen "har rätt till" när man står på scenen och ylar Rock you like a hurricane! är vid närmare eftertanke tacksamhet.

När man bor i en stad numera så är det fullt möjligt att bo i en egen lägenhet och försörja sig själv. Den känslan av oberoende gör att man inbillar sig att andras lycka är inte har nått inflytande på ens egen. Man får en känsla av isolering trots att man kan det kanske finns flera tusen människor inom en kvadratkilometer. Det förstärker känslan av att man inte är som andra och att ingen förstår sig på en är jag övertygad om. Jag tror också att öppna människor har bättre välbefinnande än folk som stänger in sig. Oavsett om de är religiösa eller ej.
Jag bara apar efter det som står i Dalai lama-böcker nu så ni vet. Men det är så bra och det är bara logiskt. Jag gillar logik. "Lycka" och "Etik för ett millennium" rekommenderar jag varmt, framförallt lycka eftersom den riktar sig till folk med en västerländsk livsstil. Det är en amerikansk psykolog som intervjuar Dalai så det är inget högtravat buddistiskt meditationssnack utan psykologen frågar Dalai hur man tar itu med våra vardagliga och svåra problem och Dalai ger sin synpunkt på saker och ting med en intelligens och saklighet som är helt sjuk!

Varför ska jag skriva en jävla roman varje gång jag ska skriva i bloggen? Tack o bock alla människor för att jag är så jävla bra! Hahahaha. Dubbelmoral eller en slutkommentar som jag har rätt till? =) Nej seriöst tack som fan alla människor!